Men kriget tog slut. 30.000 hundar hade deltagit på de olika fronterna, de hade sprungit rapport mellan skyttegravarna och de hade letat upp sårade på slagfälten. De hade skyddat hem och härd, de hade stått med posten på vakt.

Det var mest schäferhundar som deltagit men även airedale och collie , men schäferns popularitet var störst. Så kom det sig att de hemvändande amerikanerna medförde hem de blivande filmhundarna Rin-Tin-Tin och Strongheart. De blev mina idoler och jag beundrade deras bravader på den vita duken.

Vi fick flytta hem igen och bodde nästan på landet utanför Stockholm i Lilla Ekensberg mitt emot Stora Essingen. Vi hade skog, berg och sjö omkring oss. Min bror fick 40 kronor i stipendium och för dem byggde han en kanot, som vi turades om att paddla med på Mälaren. Året därpå fick han 90 kronor i stipendium och då byggde han en kanot till så att vi kunde paddla tillsammans.

Jag gick i en privat flickskola och för att få statsunderstöd, måste de ta emot frielever. Dessa skulle vara, intelligenta, energiska ja fullkomliga mönsterbarn. Trots att jag inte alls uppfyllde dessa villkor kom jag på något sätt in. Men man hade ögonen på mig! Var ständigt påpassad, betygen kritiserades vändes och vreds, jag jämfördes alltid med bror som aldrig behövde läsa några läxor. Han skrev in uppsatsen med bläck direkt utan att ha gjort någon kladd Först.

Jag fick alltid höra: Kom ihåg att vara tacksam, kom ihåg att sköta Dig. Jag pluggade och grät och drömde om den tid då jag skulle kunna ha en schäferhund som Rin-Tin-Tin.

I en film med de danska komikerna Fyrtornet och Släpvagnen förekommer en svensk schäferhund Spej.

Spejs ägare hette Erik Sandstedt. Han startade Svenska Schäferhundsföreningen (obs. ej Schäferhundsklubben).

Föreningen ordnade en utställning i Folkets park som låg ungefär där Karolinska Sjukhuset ligger nu. Jag tillbringade hela dagen där och såg en fantastisk hunduppvisning.

Erik Sandstedt ordnade privatkurser och hans önskan var att hundutbildningen skulle förstatligas och att han skulle bli dess chef. Men föreningen godkändes ej av SKK, 1924 bildades istället Svenska Schäferhundklubben. Eric Sandstedt gav även ut en lärobok i dressyr.  

Vi hade flyttat till Kungsholmen och dagen för min skolavslutning närmade sig. Jag måste ha höga betyg. Arbetslösheten var lika stor då som nu och utan höga betyg fick man ingen plats. Många arbetade gratis i månader när de fått löfte att senare få någon låg lön.

Jag pluggade och grät och med otrolig energi lyckades jag få ett lika högt betyg som min bror fått.

Men det var en skillnad jag hade lärt mig läxorna utantill kunde dem fram och baklänges. Jag glömde genast allt jag lärt. Min bror kunde sedan 40 år efter tala om för mig på vilken sida i tyska grammatiken det stod en asterisk med undantag från undantaget. Jag kom inte ihåg någonting av allt jag pluggat.

Men trots arbetslösheten lyckades jag få en kontorsplats med 60 kronor i månaden och för 50 kronor köpte jag min första schäferhund Tesse. Jag fick uppskov med inackorderingen för honom. Pappa bidrog med att gå till slaktaren tvärs över gatan och köpa för tio öre hundmat, vilket luktade så illa att mamma kastade den i slaskhinken.

Mina drömmars mål var uppnått