Skulle
det bli krig och skulle Sverige bli indraget? Om det inte blev krig så
skulle det i alla fall bli kris. Det insåg pappa och inhandlade en tunna
salt sill, en säck potatis, en halv gris och ett halvt får som saltades
ner.
På
detta sätt klarade vi de första krigsåren, statsborna reste ut i
landsorten och försökte köpa mat men kontrollen var hård. Tågen
genomsöktes och maten beslagtogs. Men det finns ju alltid några som kan
sko sig på andras bekostnad. De kallades gulascher. Våra inkomster räckte
inte till att köpa något som nu kallas svart. Vi fick leva på vad
ransoneringen tillät, morotsmarmelad, lingon sötade med sirap och kålrötter.
Jag
fick en halv liter mjölk om dagen eftersom jag inte fyllt 12 år medan
min bror fick 1/4 liter om dagen. Jag hade ständigt ont i magen och fick
licens av läkaren att köpa ett långfranska i veckan.
Denna
delikatess inhandlades i Sveahallen på Norrtullsgatan. Mamma hörde en gång
ett samtal på NK:s livsmedelsavdelning. En dam frågade "Vad kostar
kaviaren"? Expediten sa priset som säker var mycket högt. Damen
tackade, nej det var för dyrt. Bredvid stod en pråligt klädd dam, som
satte näsan i vädret och sa: "får jag ett hekto kaviar ". Hon
betalade vände sig till expediten och frågade "Skall det kokas
eller stekas"?
Det
berättades många historier om folkhushållnings-
kommissionens bravader. En av dem lät: En skogvaktare skulle tillsammans
med två från nämnda kommission titta på en skog. Den ena mannen
kastade ifrån sig en lapp. Skogvaktmästaren tog upp lappen och läste: Långa
barr tall, korta barr gran ... men det är nog bara en elak historia. Men
sant var att okunnigheten firade orgier.
Nu
blev det svårt hemma. Hyran höjdes till det tredubbla, men inkomsterna
ökades inte. Vi måste se oss om efter en mindre våning. Min bror och
jag sändes till mostrarna i Skåne. Där fick jag gå i andra klass medan
min bror gick i läroverkets fjärde klass. Vi måste åka tåg till och
från skolan.
Tågen
passade inte alltid ihop med skolgången så vi måste
tillbringa många timmar
i den dragiga oeldade väntsalen på
stationen.
I
Stockholm kallades de rika gulascher det vill säga de som skott sig på
kris och krigstiden. I Helsingborg hade skeppsredarna sötebrödsdagar -
sjöfarten blomstrade. Lyxhus byggdes på höjden över Sundet och många
av skeppsredarnas döttrar gick i samma skola som jag.
Jag
tyckte att de var odrägliga, skrytsamma och högfärdiga. Men jag
mobbades inte. Jag ansågs som något konstigt tvåbent djur från
nordpolen som gick omkring med Sveciakängor och raggsockor på vintern.