Skulle det bli krig och skulle Sverige bli indraget? Om det inte blev krig så skulle det i alla fall bli kris. Det insåg pappa och inhandlade en tunna salt sill, en säck potatis, en halv gris och ett halvt får som saltades ner.

På detta sätt klarade vi de första krigsåren, statsborna reste ut i landsorten och försökte köpa mat men kontrollen var hård. Tågen genomsöktes och maten beslagtogs. Men det finns ju alltid några som kan sko sig på andras bekostnad. De kallades gulascher. Våra inkomster räckte inte till att köpa något som nu kallas svart. Vi fick leva på vad ransoneringen tillät, morotsmarmelad, lingon sötade med sirap och kålrötter.

Jag fick en halv liter mjölk om dagen eftersom jag inte fyllt 12 år medan min bror fick 1/4 liter om dagen. Jag hade ständigt ont i magen och fick licens av läkaren att köpa ett långfranska i veckan.

Denna delikatess inhandlades i Sveahallen på Norrtullsgatan. Mamma hörde en gång ett samtal på NK:s livsmedelsavdelning. En dam frågade "Vad kostar kaviaren"? Expediten sa priset som säker var mycket högt. Damen tackade, nej det var för dyrt. Bredvid stod en pråligt klädd dam, som satte näsan i vädret och sa: "får jag ett hekto kaviar ". Hon betalade vände sig till expediten och frågade "Skall det kokas eller stekas"?

Det berättades många historier om folkhushållnings-
kommissionens bravader. En av dem lät: En skogvaktare skulle tillsammans med två från nämnda kommission titta på en skog. Den ena mannen kastade ifrån sig en lapp. Skogvaktmästaren tog upp lappen och läste: Långa barr tall, korta barr gran ... men det är nog bara en elak historia. Men sant var att okunnigheten firade orgier.

Nu blev det svårt hemma. Hyran höjdes till det tredubbla, men inkomsterna ökades inte. Vi måste se oss om efter en mindre våning. Min bror och jag sändes till mostrarna i Skåne. Där fick jag gå i andra klass medan min bror gick i läroverkets fjärde klass. Vi måste åka tåg till och från skolan.

Tågen passade inte alltid ihop med skolgången så vi måste tillbringa många timmar i den dragiga oeldade väntsalen på stationen.

I Stockholm kallades de rika gulascher det vill säga de som skott sig på kris och krigstiden. I Helsingborg hade skeppsredarna sötebrödsdagar - sjöfarten blomstrade. Lyxhus byggdes på höjden över Sundet och många av skeppsredarnas döttrar gick i samma skola som jag.

Jag tyckte att de var odrägliga, skrytsamma och högfärdiga. Men jag mobbades inte. Jag ansågs som något konstigt tvåbent djur från nordpolen som gick omkring med Sveciakängor och raggsockor på vintern.