Anna-Greta Sellman

Från Amerika kom rapport om dysplasi hos hundar.

Några svenska veterinärer började undersöka hur det stod till med de svenska hundarna. Med hjälp av röntgen konstaterades att en hel del av hundarna hade HD. Många uppfödare samlade ihop sina kullar och röntgade dem vid 6 månaders ålder. Senare ändrades det till 1 år.

Det utbröt en fullkomlig höftledshysteri och många gånger verkade det som om det viktigaste var att hundens höftleder hade u.a i stamboken, sedan fick hunden se ut hur som helst. Följden blev att många uppfödare upphörde med aveln, många av de tunga övervinklade hundarna försvann och mänga avelshundar drogs ur aveln.

Tyskarna skämtade med oss om "svenska sjukan". Dr Funk skrev i SV-tidningen att han sökt bland de tyska hundarna tills han funnit en tik som troligen hade HD, och att han parat henne med en hund, som även den troligen hade HD, men att samtliga valpar blev fria.

En av våra domare köpte en tik från Tyskland. Han begärde att få den röntgad. Men, nej, man röntgade inte höftleder i Tyskland, men han fick ett veterinärintyg på att tiken hade felfria höftleder. Tiken satt i fyra månaders karantän och parades. Sedan röntgades hon och hade grad 4!

I DDR trodde man inte heller att hundarna hade dysplasi. Det var bara svenska dumheter.

På ett av mina många besök på huvudutställningen i Leipzig - jag reste dit praktiskt taget varje år. Under klubbkamraternas hånfulla kommentarer hade jag fått med mig ett preparerat höftben med leden som tydligt visade en sjuklig förändring.

Men sådana höftleder hade naturligtvis inte deras hundar!

Men professor Christof for omkring till alla utställningar och erbjöd sig att röntga hundarna gratis. Men det visade sig att ingen vågade låta röntga sin hund!

Så småningom blev det obligatoriskt med röntgen både i väst och öst.

I Sverige anordnades ett möte på Folkets hus med Professor Olsson och hans kollegor.

Ämnet var Höftledsdysplasi hos hund. Dr Funk - som hade dömt hundar på utställningen i Stockholm, det var troligen 1959 - deltog och jag råkade sitta bredvid honom. När föredraget var slut reste sig Dr Funk och tog av sig lurarna, gick han fnysande och med ett hånleende mot garderoben och tog sin hatt och rock och gick utan ett ord sin väg.

Hundarna i DDR var ju en statlig angelägenhet, det behövdes många schäferhundar för att vakta gränsen.

Hundarna var skattefria, fick slaktavfall för 10 pfenni, fick ersättning för parning och staten köpte upp hundar som ej såldes till privatpersoner.

Hundarna var torrare och ganska magra och ej övervinklade, och när det blev obligatoriskt med röntgen visade det sig att de hade bättre statistik, men alla var ändå inte HD-fria.

Fortsätt till nästa sida