Anna-Greta Sellman

Nu såg jag mig om efter en efterträdare till Ulvus.

Jag fick höra att en valp efter Ulvussonen Dingons Lippe måste omplaceras. Den stackars årsgamla tiken stod bunden vid spisen hos en man på söder. Hon fick inte gå ut - möjligen på natten - eftersom husse var sjukskriven och inte vågade visa sig ute.

Jag köpte Poldy.  


Anna-Greta med Dingos Lippe och dottern Poldy 

Det var en snäll och rar tik men hon var redan förstörd av sin isolering och var rädd för trafiken. Jag fick ett gott hem åt henne på landet och efter en tid fick jag ett tackbrev från den nye ägaren som talade om att hon just fått en fin kull valpar - jag hade tyvärr sänt med stamtavlan!

Men jag ville ha en riktig hund, en som jag kunde tävla med.

På den tiden, 1954, fick man röra sig fritt, Berlinmuren kom inte förrän 1961. Hans Hirsch skulle döma i Sydtyskland och han lovade att se om han kunde hitta något åt mig. Jag kunde inte resa utanför Berlinzonen.

Jag och en kompis väntade otåligt på tåget söderifrån för att se om han skulle medföra något lämpligt.

Jo, där kom han, med en grå kraftig hund som mycket påminde om UIvus men som var betydligt vackrare. Glada i hågen tog vi ifrån Hans Hirsch hunden Goya v Haus Reuner och skuttade före på perrongen som låg i Västberlin. Vi var på västtyskt område på Banhof Zoo.

Jag märkte inte att Hans blev kvarhållen av två civila män. Han blev tillfrågad om han hade chokladkakor eller silkesstrumpor. De visste inte att han smugglat in en hund!

De var östtyska tullare som kontrollerade i väst!

Vi firade med middag i Västberlin. Kyparen kom med en soppskål och satte framför Goya. Han fyllde den med mjölk och hade en servett på armen som om han serverat den finaste gäst. Det skulle knappast gå i Sverige.

För att få sällskap i karantänen köpte jag en mycket vacker tik för 50 Mark i Västberlin, Arna v Bramhorst. Jag tävlade med henne i appellklass men tyvärr dog hon i valpning.

Någon tid senare blev jag erbjuden tiken Illa v Koschenberg. Hon var köpt för att användas som ledarhund men tränaren tyckte hon var för fin och lite för gammal, så jag erbjöds henne.

Illa och Goya återfinns i fjärde led i min sista schäfer Garms Rosines (Josefin) stamtavla.

Fortsätt till nästa sida