Föreställningen ägde rum i Sveasalen i Hamngatsbacken. En hund var klädd som barnjungfru och drog en barnvagn. En bus-hund-pojke rusade fram och slet av henne kjolen, så hon stod i sina vita spetsbyxor, En eldsvåda utbröt. En polis rusade till telefonen och sa vov-vov och då kom brandkåren naturligtvis hunddragen och brandmännen släckte elden......

- Det skulle vara intressant att veta varifrån teatersällskapet kom, även våra dagars bortskämda publik skulle säkert imponerats.  

Somrarna tillbringade jag och min bror hos mostrarna i Skåne. Vi lekte mest på gården, som var mammas föräldrahem och där vi hade jämnåriga kusiner. Under kastanjeträden som stod mitt på gården stod en hundkoja med den på gården obligatoriska bandhunden. Men denna hade det relativt bra. Han hade skugga vatten och matrester från ett stort lanthushåll. På kvällarna tog drängarna med honom ut på åkern, där han fick bada i märgelgravarna. Tyvärr drabbades gården av mul- och klövsjukan, så att hela besättningen på 60 kor måste slaktas. En svår förlust.

1914 var jag första gången på hundutställning. Två stora tält var uppsatta i Hagaparken bakom Stallmästaregården. Utställningen varade i två dagar och om man ville ta med hunden hem över natten måste man deponera tio kronor. Eftersom många offrade tian och stannade hemma på söndagen höjdes senare depositionsavgiften till trettio kronor. Hundarna satt i sina bås och såg ledsna ut. Över en del hundar stod "Utfodras av utställningen" och bredvid dessa hundar låg ett Spratts hundkex. Jag såg aldrig att någon hund smakade på denna för oss i Sverige okända läckerhet.

Utställningen ägde sedan rum varje år till och med 1927 i Hagaparken. Då var tälten utslitna och utställningarna flyttades först till Djurgården vid Tekniska Museet där Telemuseum nu ligger. Senare blev det Storängsbotten och numera som bekant Älvsjömässan.

Ni har säkert hört talas om att fåren som om somrarna betar på Ladugårdsgärde kallades "Kungens får". De hade faktiskt varit kungens får, de betade och bodde på Drottningholm. För att få lite reklam för utställningen fick kungens vallhundar från Drottningholm ställas ut i Haga där vinnaren med pomp och ståt tilldelades Svenska Kennelklubbens stora silverpokal, men priset avhämtades inte av Majestätet själv.

Sommaren 1914 for vi inte till Skåne. Nej vi skulle i lugn och ro och i likhet med hundratals barnfamiljer hyra en stuga i Stockholms skärgård. Pappa var överansträngd skulle vila och inte läsa tidningar, inte ha telefon bara fiska och vila.

En dag i slutet av juni gick pappa till handelsboden på ön, på disken låg en bunt med gamla tidningar avsedda att slå in sill och fisk i. Pappa råkade se en rubrik på den översta tidningen: Ärkehertig Frans Ferdinand av Österrike - Ungern mördad i Sarajevo. Pappa rusade hem och fick kontakt med en ångbåt som skulle passera ön och fick tag i en man med roddbåt som hjälpte honom till en lejdare, så han kunde ta sig ombord (det hade jag velat se).