Anna-Greta Sellman

SBK 1940-1950

Nu skall jag gå tillbaka till 1940 det år då Svenska Brukshundklubben bildades genom sammanslagning av FSSSH och brukshundrasernas specialklubbar. Vintern var fruktansvärt kall och det var inte ovanligt att termometern visade -20 grader. I Europa var det någorlunda lugnt på krigsfronten sedan Polen kapitulerat men i Finland pågick striderna intensivt. "Finlands sak är vår" hördes och skrevs överallt. Sverige sände frivilligkår och innan Blå stjärnan hade bytts ut från röd till blå, sydde vi hästtäcken av gamla filtar. 

Föreningar samlades och stickade hjälmskydd, strumpor och vantar till soldaterna i öster. Finska barn evakuerades till Sverige. Livsmedelskort infördes på nästan alla bruksvaror, bensin förbjöds och ersattes med gengas. Förfogandelagen tillämpades så att staten kunde rekvirera hundar, hästar, fordon och övrigt som behövdes. 

Finska Krigspulkor, som användes under de senaste krigen, dragna av tre hundar.

Värnpliktiga inkallades i hemvärnet, lottor och bilkårister blev inkallade allt var osäkert. Vi visste ju inte om vi skulle få stå utanför kriget. Inomhus var det kallt ofta saknades varmvatten skolorna var så kalla att man måste stänga i fjorton dagar så kallat kokslov, detta lov fortsatte sedan i form av sportlov.

Svenska Brukshundklubben hade nu fått sig tilldelad en stuga på Järvafältet. Det var Ärvinge gamla skola som blivit vårt högkvarter. Vi åkte med SJ till Helenelunds station därifrån hade vi någon kilometers väg att gå. På vägen passerade vi polisens träningsplats som låg bara några hundra meter från vårt nya hem. Många av klubbens medlemmar var inkallade. Det var inte så många medlemmar på den tiden som hade bil. De som inte hade långt till stugan cyklade med hunden sittande på en bräda av trä framför cyklisten. Detta transportmedel användes även inom armén.

Schäfern dominerade i klubben men vi hade glädjen att se andra raser deltaga i träningarna. Airedaleterriern var brukshund på den tiden och lilla ariedaletiken Vixen kom trea i rapport på rikssegrarprovet i Stockholm 1942.

Så slöt Finland och Ryssland fred och Lars Svartengren reste till Helsingfors för att utbilda ledarhundar och instruktörer. Men innan dess hade Danmark och Norge ockuperats av tyskar. Jag blev uppsökt av norska motståndsmän som hade en förläggning i Gottröra där de utbildades till poliser.

Norge tackar Sverige för hjälpen under kriget.

Deras schäferhundar hade rekvirerats av tyskarna och nu ville de diskutera hur de skulle kunna få nya. De fick senare en tikvalp efter Ulvus som de döpte till Svea.

Eftersom vi hade mycket snö i Stockholm de första krigsåren hade vi klubbtävlingar i drag.

Vi hade även nattävlingar i klubbstugan - vi hade haft så trevligt på Västberga men nu skulle dessa överträffas. Man hade bomber och granater och fyrverkeri, allt gick till överdrift och måste därför upphöra.

Förutom rapport hade jag börjat intressera mig för sjukvårdsarbete. Hundar hade ju redan under första världskriget letat efter sårade på slagfälten och de tjänstgjorde under Finska vinterkriget.